Usch för Cancer! Jag hatar verkligen Cancer! Under kvällens cancergala "Tillsammans mot cancer" har det runnit många tårarna längs mina kinder. Det är så gripande att få höra andras historier. Man blir rörd för varje ord man hör. Starkt att kunna prata om det man varit/är med om i TV och dela med sig till oss andra. Det är tackvare dessa människor, som gör att cancerforskningen kan göra framsteg. Kan besegra fler fall idag, än förr. 

Men jag hatar dig cancer för att du tar liv. Alldeles för många fortfarande, även om de finns personer som kämpar för att få denna vidriga sjukdom att försvinna helt. Men att cancer tog Tjorven ifrån oss, det kommer alltid följa med oss. Jag kommer alltid vara ledsen och besviken över de. DET är orättvist! Varför kunde vi inte bota honom? Varför kunde vi inte göra så han fick fortsätta leva.. Saknaden blev för stor ikväll. 

Mina tankar har varit hos Tjorven extra mycket den senaste tiden. Man skulle aldrig kunna glömma honom, han finns alltid med en. Genom att jag går förbi hans foto varje gång jag är i Väsby ishall, så känner jag att han är med en. Men jag kan inte sluta sakna. Tänka på vad man skulle få höra honom vråla, när killarna inte spelar som planerat på planen. Höra Tjorven starta segersången genom betongväggarna i ishallen. Få alla de uppiggande komplimanger han alltid kom med. Att vara i ishallen får en att alltid tänka på Tjorven. Men framförallt att alltid sakna honom. 

 

Livet är orättvist! Jag hoppas att vi en dag lyckas bota alla från cancer. Även om vi tyvärr redan nu förlorat alldeles för många.