Jag kan vara den nöjdaste 25åringen!

Då har man vaknat upp som 25åring och livet känns precis likadant... ;) Skämt åsido. Mitt firande till att att fylla just 25 har varit högt över förväntan! 
Börjar ju med min fest jag hade för några helger sedan som var så lyckad att jag fortfarande kan komma på mig själv le stort över den. Så jäkla roligt hade jag! 
Att då helt plötsligt ha sin "riktiga" födelsedag igår och bli firad igen var ju bara ren lyx. Familjen kom på besök över frukost. Det är tradition i vår familj, bästa ever skulle jag vilja säga. För frukost är ju bara så magiskt. Jag skulle lätt kunna leva på bara frukost. 
Så de som inte jobbade/gick i skolan igår var här på förmiddagen. Så mysigt. Min familj är bäst. 
Malin fixade mitt hår inför kvällen och efter de kallade plikten på hela ligan så det var dags för dem att åka hem. 

Där hade jag varit nöjd kan jag säga... Men då var det ju fortfarande jobb kvar på Djurgårdens match. Som den hockeynörd man är och så mycket jag älskar mina jobb, då kan jag bara inte se ett bättre avslut på min dag... eller okej, ärligt – 3p hade såklart varit optimalt. MEN man kan inte få allt här i livet. 
Det jag fick var en fin värmande applåd från hovets publik när Mats sa att det var min födelsedag och DET fick mig att le... nästan bli lite generad. Men Djurgårdsfamiljen är bra fin den alltså! 
Hjälp va nervös jag var igår. Jag är alltid nervös innan match, det är sedan gammalt. Men eftersom varenda minsta lilla poäng är sååå betydelsefull just nu så är ju nerverna svåra att kontrollera ibland. Nu kan jag inte påverka spelet, kanske de som gör mig än mer nervös. Måste förlita mig på grabbarna på planen ;) ... vilket jag såklart gör till 100%. 

1 poäng fick vi med oss igår och kvällen avslutades i baren på Globen hotell med tjejerna från jobbet. Det var en mysig avrundning på kvällen, jätteglad att förslaget kom fram. Sådana tillfällen är så mysiga. Skönt dessutom att itne åka direkt hem och som vanligt annars spela upp matchen i huvudet igen i hopp om att det slutar med 3p istället ;) 

Det jag vill komma fram till med detta inlägg är att min födelsedag och alla mina firande för dessa 25år på jorden har varit så jäkla magiska. SÅ TACKSAM FÖR ALLA som tagit sin tid att göra det lilla extra för mig. Jag har känt mig väldigt speciellt och kommer leva länge på denna födelsedag. 

Men nu vill jag inte bli äldre. Så här kan vi stanna så ska jag lova att leva lyckligt ;) haha. 
PUSS! 

(snodde bilderna nedan från Victoria. Det är från frukosten jag bjöd familjen på.) 

 

Livet som tävlingsdansare från Gotland!

Sitter just nu på en buss mot Växjö… Nämligen så att Djurgården har bortamatch mot just Växjö ikväll.
Det är något speciellt med både bortamatcher och bussresor. Jag gillar båda, även om ”borta bra, men hemma bäst” är en bra förklaring på hur jag känner för Hovet. Hemma är alltid bäst!

Bussresor då, min barndom bestod mestadels av bussresor. Tragiskt tänker ni, men nej, allt annat än tragiskt! :D Kommer man från ön Gotland och ville tävla inom dans, ja då var det bara att spendera helgerna på fastlandet. (Fastlandet som alltid ger människor ett gott skratt när man säger: HAHA, säger du fastlandet? … vad som nu är så konstigt med det, jaja)
Tävlade man då i de flesta dansstilar så blev det många helger i rad man reste. Hiphop, Disco, Bugg, Mixing blues, Discoswing är bara några av stilarna jag tävlade i när jag var yngre.
Åtta helger i rad under hösten/våren kunde man då alltså vara på danstävling.

Tänk egentligen våra föräldrar som var med på varje danstävling. Vilka hjältar.
För oss från Gotland var det ju inte bara att ta bilen på morgonen och hem på kvällen… nej nej. Det var båten på fredagen, fem fantastiska timmar tog de på den tiden. Vi barn fördrev tiden rätt bra med att leka ”på rymmen”, kurragömma, ha dansuppvisningar och allmänt vara i vägen för alla andra (ja vi fick ett par tillsägelser).
Men föräldrarna hade väl inte lika roligt på just båten mer än att sitta och snacka skit med varandra.
Efter båten kom den här mysiga bussresan. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar det. Kanske bara så enkelt att jag förknippar det med något positivt och en gemenskap som bildades till de bättre varje bussresa.
Så att beskriva varför jag gillar det så mycket var ganska så svårt nu när jag tänkte efter, hehe. Men vi kunde liksom bygga en lina som vi kunde skicka brev emellan sätena. Vi lekte även kurragömma på bussen. Se alla filmer som man då ser tillsammans. Trycka i sig massa godis och chips, plus att bara få vara tillsammans med alla härliga människor.
Så varför jag sitter här och njuter nu på bussen är också svårt att förklara. Men gemenskapen sitter i sig och jag har det jättetrevligt. Plus att det bara är skönt att sitta på samma plats och veta att jag inte kan ta vägen någonstans, utöver dit bussen tar mig. För mig med denna enorma energi så är det skönt att ha det såhär.

Väl när bussresan var över och vi var framme så var det ofta på någon dansskola, i en gymnastiksal eller ett klassrum. Så fram med madrasserna och sova på det, även för föräldrarna.
Lördagen var då danstävling en hel dag. Upp tidigt för frukost, sminka sig, håret skulle fixas och under hela dagen så fanns föräldrarna där stöttande. Även om de försökte hålla sig undan och sitta på läktaren såklart. Så visste man att de alltid fanns där och supportade i med och motgångar.
Så efter mååååååånga timmar så var danstävlingen över.
In i bussen mot närmsta McDonalds och ja, nästan så det var mer dagens höjdpunkt än SM-guldet man vunnit tidigare, (ärligt!) haha.

Där är ju dagen över för alla andra tävlande och deras föräldrar… Men inte om man kom från Gotland. Det var bara tillbaka till platsen med madrasserna.
Söndagen blev alltså då en resande dag det med. In i bussen, mot båten och fem timmars båtresa tillbaka.

Det här var drömhelger för oss som tävlade… Osäker på om föräldrarna hade skrivit detta och tänkt tillbaka med samma känsla som mig, haha.
Men jag hade gjort samma sak för mina barn, så på så sätt förstår jag hur de tänkte. Men fortfarande stor eloge!

Jag skulle aldrig vilja byta ut min uppväxt mot någon annans. Jag har haft den absolut bästa och den erfarenheten som alla dessa tävlingar och dess resande har givit mig är oslagbart.
Så många minnen det finns att berätta… Vi alla hade garanterat kunnat skriva en bok utifrån alla minnen och så många skratt man hade fått… iaf vi som varit med om detta, haha.
Bussar som gått sönder, inbrott medan vi sovit, missade båtar, tårar av besvikelse men också så mycket lycka, gemenskap, nya vänner (brevvänner) segrar tillsammans. SM-guld som firats med tårta, utlandsresor i form av EM och VM, alla skratt, high fives, peppande och tårar i form av glädje. Som sagt – oslagbart!

Hur kom jag in på det här tänkte ni? – det är förmodligen de som jag tänker på medan jag åker buss och här sitter jag med ett stort leende.

Men som sagt, på väg till Växjö. Om en timme hämtar vi upp laget på Alvesta station och sedan ska tiden fördrivas inför ikväll. Matchstart 19.00 och jag är redan spänd, nervös, you name it. Men det är för att nu är de sluttampen av grundserien, med så viktiga matcher. Topp 6 here we come!

PUSS! 

Livet som tävlingsdansare från Gotland.

Sitter just nu på en buss mot Växjö… Nämligen så att Djurgården har bortamatch mot just Växjö ikväll.
Det är något speciellt med både bortamatcher och bussresor. Jag gillar båda, även om ”borta bra, men hemma bäst” är en bra förklaring på hur jag känner för Hovet. Hemma är alltid bäst!

Bussresor då, min barndom bestod mestadels av bussresor. Tragiskt tänker ni, men nej, allt annat än tragiskt! :D Kommer man från ön Gotland och ville tävla inom dans, ja då var det bara att spendera helgerna på fastlandet. (Fastlandet som alltid ger människor ett gott skratt när man säger: HAHA, säger du fastlandet? … vad som nu är så konstigt med det, jaja)
Tävlade man då i de flesta dansstilar så blev det många helger i rad man reste. Hiphop, Disco, Bugg, Mixing blues, Discoswing är bara några av stilarna jag tävlade i när jag var yngre.
Åtta helger i rad under hösten/våren kunde man då alltså vara på danstävling.

Tänk egentligen våra föräldrar som var med på varje danstävling. Vilka hjältar.
För oss från Gotland var det ju inte bara att ta bilen på morgonen och hem på kvällen… nej nej. Det var båten på fredagen, fem fantastiska timmar tog de på den tiden. Vi barn fördrev tiden rätt bra med att leka ”på rymmen”, kurragömma, ha dansuppvisningar och allmänt vara i vägen för alla andra (ja vi fick ett par tillsägelser).
Men föräldrarna hade väl inte lika roligt på just båten mer än att sitta och snacka skit med varandra.
Efter båten kom den här mysiga bussresan. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar det. Kanske bara så enkelt att jag förknippar det med något positivt och en gemenskap som bildades till de bättre varje bussresa.
Så att beskriva varför jag gillar det så mycket var ganska så svårt nu när jag tänkte efter, hehe. Men vi kunde liksom bygga en lina som vi kunde skicka brev emellan sätena. Vi lekte även kurragömma på bussen. Se alla filmer som man då ser tillsammans. Trycka i sig massa godis och chips, plus att bara få vara tillsammans med alla härliga människor.
Så varför jag sitter här och njuter nu på bussen är också svårt att förklara. Men gemenskapen sitter i sig och jag har det jättetrevligt. Plus att det bara är skönt att sitta på samma plats och veta att jag inte kan ta vägen någonstans, utöver dit bussen tar mig. För mig med denna enorma energi så är det skönt att ha det såhär.

Väl när bussresan var över och vi var framme så var det ofta på någon dansskola, i en gymnastiksal eller ett klassrum. Så fram med madrasserna och sova på det, även för föräldrarna.
Lördagen var då danstävling en hel dag. Upp tidigt för frukost, sminka sig, håret skulle fixas och under hela dagen så fanns föräldrarna där stöttande. Även om de försökte hålla sig undan och sitta på läktaren såklart. Så visste man att de alltid fanns där och supportade i med och motgångar.
Så efter mååååååånga timmar så var danstävlingen över.
In i bussen mot närmsta McDonalds och ja, nästan så det var mer dagens höjdpunkt än SM-guldet man vunnit tidigare, (ärligt!) haha.

Där är ju dagen över för alla andra tävlande och deras föräldrar… Men inte om man kom från Gotland. Det var bara tillbaka till platsen med madrasserna.
Söndagen blev alltså då en resande dag det med. In i bussen, mot båten och fem timmars båtresa tillbaka.

Det här var drömhelger för oss som tävlade… Osäker på om föräldrarna hade skrivit detta och tänkt tillbaka med samma känsla som mig, haha.
Men jag hade gjort samma sak för mina barn, så på så sätt förstår jag hur de tänkte. Men fortfarande stor eloge!

Jag skulle aldrig vilja byta ut min uppväxt mot någon annans. Jag har haft den absolut bästa och den erfarenheten som alla dessa tävlingar och dess resande har givit mig är oslagbart.
Så många minnen det finns att berätta… Vi alla hade garanterat kunnat skriva en bok utifrån alla minnen och så många skratt man hade fått… iaf vi som varit med om detta, haha.
Bussar som gått sönder, inbrott medan vi sovit, missade båtar, tårar av besvikelse men också så mycket lycka, gemenskap, nya vänner (brevvänner) segrar tillsammans. SM-guld som firats med tårta, utlandsresor i form av EM och VM, alla skratt, high fives, peppande och tårar i form av glädje. Som sagt – oslagbart!

Hur kom jag in på det här tänkte ni? – det är förmodligen de som jag tänker på medan jag åker buss och här sitter jag med ett stort leende.

Men som sagt, på väg till Växjö. Om en timme hämtar vi upp laget på Alvesta station och sedan ska tiden fördrivas inför ikväll. Matchstart 19.00 och jag är redan spänd, nervös, you name it. Men det är för att nu är de sluttampen av grundserien, med så viktiga matcher. Topp 6 here we come!

PUSS!