Den längsta flygningen jag någonsin gjort är nu över och jag har landat på Fiji... Då undrar ni, som inte har följt mig på snap och instagram, hur det har gått.. Det ska jag berätta för er nu. 

 

Har suttit på fyra olika flyg sedan i söndags när jag lyfte 18:05. Första flyget tog mig till London. Där jag hamnade mellan två män, varav den ena hade tagit av sig både skor och strumpor, gjort sig väldigt bekväm där vid sin sittplats. Den andra mannen bredde ut sig något enormt så jag knappt fick plats i min egna stol.. Kändes som en spännande start på min lååånga resa. 

Flyget gick ändå bra, landade i tid i London, flygplatsen där är gigantisk och när jag frågade om hjälp var det inte många som ville hjälpa. Kändes som det kunde vara bra att hitta rätt terminal till en början. Gladeligen hittade jag rätt och kom på flyget. 21 timmars flyget. 

På den långa flygningen skulle jag placera mitt handbagage där i hyllan, kort som man är hade jag lite problem med att flytta runt där i hyllan så att bagaget skulle få plats. Då de som redan hade placerat sina väskor där hade lagt de väldigt dåligt. Halva flyget stirrar på mig när jag kämpar som en galning med att få till det där uppe.. ingen hjälper. Men helt plötsligt börjar mannen bredvid mig, vars fru jag precis sagt att jag var väldigt kort och hade svårt att få till mitt bagage, börja att flytta runt väskorna jag hade problem med. Jag trodde han var snäll och hjälpte till. Men när jag då la upp min väska där han hade gjort plats fick jag mördarblicken av både honom och hans fru. Märkligt då jag var helt svettig av allt slitande med att få till den platsen. Sket i det, lät min väska ligga kvar och satte mig på min plats. 

Blev ett litet stopp i Singapore så flyget kunde tankas och få ny mat till passagerarna. För att sedan flyga vidare till Sydney och 2 av 4 flyg skulle va avklarade. 

När jag landade på Sydney hade jag väldigt kort om tid, men var inte så mycket folk där på morgonkvisten, så allt flöt på bra. När jag kom till gaten hör jag mitt namn i högtalare. Går fram och säger hej, så berättar dom att de bara ville veta om jag var där så de fick med mig på planet. Gulligt tänkte jag. 

Flyg 3 av 4 tog mig till Fiji där jag landar och tänker att "Yes, jag klarade det" ..

Tji fick jag, för inte kom något bagage på bagagebandet till mig inte.. Åh nej, så roligt ska vi inte ha det. 

Vandra till Bagage Service som inte alls var sugen på att hjälpa mig. Tog mina uppgifter och sa "ringer dig när vi hittar det" ... bra, tänkte jag och undrade om hon vet när de kan tänkas komma fram eller om hon kanske kan ta och kolla efter det. "Tar väl 2-3 dagar hoppas jag" ... Kul, de svaret säger alltså att hon inte har någon aning om vart mitt bagage är och om de ens kommer komma fram. 

Hoppar på flyg 4 av 4, landar i paradiset och mitt hem de kommande sju veckorna. Som är MAGISKT! MEN som man inte kan njuta av till fullo. Då jag inte har något bagage. INGA GREJER! Eller ah, de jag lagt ner i handbagaget  har jag, men inget mer. Det suger faktiskt. Eller de jag tycker är mest jobbigt är att inte veta vart det kan vara eller att inte få någon hjälp. Har ringt runt till alla tänkbara nummer just nu och försökt få hjälp.. Plus att i princip allt som ligger i de bagaget har jag handlat nytt.. och är saker jag MÅSTE ha under dessa sju veckor. 
Får hoppas på något livstecken av mina väskor imorgon. Bara jag får det, kan jag vara lugn. Men att känna känslan att de är helt försvunnet är inte direkt någon rolig start på denna upplevelse. 

Well, well. Fram kom jag och tog mig igenom alla flygningar. Plus att det är så fint här! Nu ska jag sova, är hur trött som helst och klockan är här 22 :) 

PUSS!