Jag jobbar åtminstone stenhårt för det och har alltid varit tydlig med att jag 1. SKA klara av att ta mig dit jag strävar och 2. inget ska få stoppa mig att komma dit. 

Med "inget ska få stoppa mig" menar jag ganska mycket. Bland annat att min kunskap om något inte ska få sätta stopp för det. Är jag osäker eller känner att jag behöver bli bättre (vilket man alltid kan bli), då tränar man ännu mer, man samlar på sig ännu mer erfarenhet och jobbar ännu hårdare för att bli bättre. Jag ska inte tänka tillbaka när jag blir äldre och minnas "attans att jag inte nådde mitt mål för att jag inte jobbade hårt nog eller att jag var tillräckligt bra". För jag säger som Zlatan "Jag ska bli bäst" eller han säger väl att han är bäst, helt befogat. 

Men att inget ska få stoppa mig handlar också om att jag inte vill att något ska komma i min väg, jag har alltid varit tydlig med att jag, personligen, ska få nå min dröm. Jag lever mitt liv och jag kommer alltid prioritera mig själv... än så länge, fråga mig igen när jag har barn ;). 

 

Nu kanske ni tycker att jag är konstig som skriver det som står ovan, särskilt om ni läst reportaget om mig något inlägg under. För ja, jag har uppnått mål i livet, jag har gjort den resa jag skriver om. Men jag är inte klar, jag strävar nu vidare mot nya mål och kanske de mål som alltid varit störst i mitt liv. 

Att jobba med TV, överlag, har varit ett mål. Att få jobba som studioman, har varit ett mål. De målet har jag jobbat extremt hårt för att uppnå. Jag har lyckats, jag är otroligt stolt över mig själv och ja, det är ett av mina drömjobb. För jävlar vad kul det är. Njuter varje sekund jag är på jobbet, hur tufft de än må vara ibland. Det är dessutom ingen dröm jag tänker ge upp för att jag har nya mål i sikte, åh nej. Jag ska fortsätta utvecklas och bli bättre som studioman. 

 

MEN, det är reporter/programledare som är mitt mål att uppnå just nu. Främst inom hockeyn, för det är där jag hör hemma, det är där jag kan få ut allra mest av mig. Sport överlag är något jag kan. Det är där jag kan visa vad jag går för. 

Jag har en förebild när det kommer till programlederi, förutom Tilde De Paula Eby. Men Cat Deeley, om ni någonsin tittat på So You Think You Can Dance, så vet ni vem jag menar. Hon är GRYM och jag ser typ mig själv i henne, fast i min egna version, för hon är one of a kind. Men hennes energi och glädje är något jag känner att jag kan relatera till och det jag också vill få ut mest av när de kommer till mig själv. 

 

Att då ha som mål att få jobba med hockey har sina "baksidor"... nu är det mer accepterat idag än för något år sedan. Kanske för att det är många tjejer som bevisat att man faktiskt kan hockey även om man är tjej.
För det har man krigat om många gånger "Vad kan du om hockey, du är ju tjej!" ... Senast förra helgen hade jag den diskussionen och ja, jag kanske tänder till lite för snabbt. Men det handlar om att det är så tröttsamt att försvara sig mot det hela tiden. Jag har sagt det förr och säger det igen "hur kan det sitta i könet hur mycket hockey man kan?!" Det är så konstigt. Men den här senaste gången var det en hockeyspelare som uttalade sig, vilket jag tyckte var konstigt. För han nämnde att det bara är tjejer som har pojkvänner i laget som sitter på läktaren.... Vilket jag då sa, men är det inte kul för dig som spelare om det kommer fler tjejer, som inte har pojkvänner i laget, utan kommer för intresset (säger inte att flickvännerna inte är intresserade, för det är dom, men att man som tjej sitter på läktaren av fler anledningar än att stötta sin pojkvän, för det är ju en självklarthet att man finns där som flickvän). 

Då säger han "Men det är sådana som du som förstör, för du trycker ner oss spelare och säger att vi inte kan något om hockey" ... också helt konstigt sagt. Jag jobbar med djurgården och lyfter fram spelare varje dag, jag vill jobbar mer med Svenska spel/komma till Cmore för att få jobba ännu mer med hockey, lyfta spelarna ännu mer, ta fram det som dom kan som bäst - hockey. Klart som fan dom kan hockey och hur han nu kunde vända det så förstår jag inte och det var då jag lämnade samtalet för jag inte hade något mer att hämta och blev kallad för f*tta för att jag gick. Ja det var i onyktert tillstånd och han kanske sa saker han inte menade, men oavsett så sa han det. 

 

Nåväl, blev ett litet sidospår på vad jag egentligen skriver om. Att uppnå drömmar. 
Det är ingen hemlighet för någon att jag vill ta nästa kliv som reporter. Det är ingen hemlighet att jag VET att jag skulle klara av nästa steg. Jag kan hockey, jag kan prata, jag älskar att stå med micken i handen och försöka ställa de rätta frågorna, lyfta fram mina intervjuobjekt, få dom att säga de viktiga sakerna. 
Jag är långt ifrån klar och jag har mycket mycket mycket att lära, men jag VET att jag kommer fixa det.

När jag var i Köln på hockey VM tillsammans med Svenska spel, (galet vad roligt jag hade där och hur mycket jag hann lära mig även om de bara var en vecka). Då pratade jag med en person som sa "du är en sådan där docka på Gröna Lund alla slår ner men som alltid kommer upp igen" ... blev förvirrad vad han menade. Men har nog kommit fram till att han menade att jag varit på många olika jobb inom hockeyn... men jag jobbar stenhårt för att få göra det jag vill och tar varje chans jag får att visa vad jag går för... Så var bara att sättet de sa's på, som var lite konstigt. 
Hur som haver, jag är mer än gärna den där gubben som kommer upp ur varje hål, dyker upp på fler ställen, om det ger mig erfarenheter att stå på och får mig att utvecklas ännu mer, för det är precis det jag är ute efter och vill.